Samtidigt som vi flyttar in i nya lokaler på jobbet så ska man ha lektioner, helst vara påläst i mina studier och dessutom vara i en egen gestaltningsprocess… En ekvation som känns smått galen så det jag bjuder på i veckans pedagogiska inlägg är smakprov på vad jag precis har introducerat för mina elever.
Redo: min stylistgrupp har varit och fått kläder från Röda Korset och dessa ska nu redesignas för att sedan visas upp på en modevisning i Röda Korsets regi. Man ska skapa en hel outfit och minst ett av plaggen ska förändras radikalt.
I fablernas värld: estet-tvåorna har fått skriva en positiv egenskap till var och en i gruppen. Utifrån de 14 lappar man har fått med fina ord till sig själv så har man fått fundera på ett djur som man tycker kan representera en själv. I valfri tredimensionell teknik och material ska man sedan göra en skulptur av sitt djur. Papir maché, metall, performance, textil, glas, gips, lera, trä, blandteknik… ska bli spännande att se resultaten!
Illustration: estet-ettorna ska välja en valfri text som de ska illustrera i collage-teknik tillsammans med teckning och/eller måleri. De har fått en genomgång av begreppen visualisering, illustration, collage och jag hade en gedigen visning av olika exempel på hur man kan arbeta med collage blandat med teckning och måleri. Kring det där med att visa exempel så brukar jag göra så att jag antingen inte visar något eller så visar jag väldigt mycket. Detta för att eleverna inte ska bli styrda åt ett visst håll, men - i de fall då jag visar mycket bilder - förhoppningsvis bli inspirerade.
torsdag 27 mars 2014
jag fastnade
Hoppsan, efter en mycket givande handledning så fastnade jag i måleriet och glömde bort att blogga… Den stora frågan efter handledningen är om jag ska arbeta efter min tanke att bygga upp berättelser eller om jag istället ska utforska blickpunkter? Vem blir betraktad och vem är betraktare?
torsdag 13 mars 2014
äntligen i ateljén
Efter en otroligt intensiv period, där jag bland annat varit på Attitude-mässan, så har jag idag landat i min ateljé. Mässan, som jag besökte med stylist-programmet, passade ju på ett sätt bra ihop med mina funderingar i min gestaltning. Hur väljer man att visa upp sig själv? Jag visste till exempel inte att det fanns SM i ögonfransförlängning, muntatueringar och att det är inne att ha naglar som är jättelånga och alldeles spetsiga. Praktiskt? absolut inte. Snyggt? nej. Roligt? ja. Besöket blev lite som att besöka en annan värld en stund. Och kanske är det det man visar upp på facebook - ögonblick där man har gjort något speciellt eller ser speciell ut. Stunder som representerar något annat än vardagen och man därför vill bevara eller visa upp. Eller så är det så att jag hoppar över de bilder man lägger upp när man tränar och lagar mat tillsammans för att jag inte tycker att det är något som jag själv har behov att visa upp för andra - att jag oftast tränar fem gånger i veckan behöver jag inte posta på facebook.
Kanske är det så att jag gör mitt urval helt utifrån ett sökande efter intressanta bilder?
onsdag 5 mars 2014
identitet
I
den här gestaltningsperioden tänker jag att jag vill forska lite i hur vi skapar
och/eller visar upp vår identitet. Jag vill undersöka vilka bilder mina vänner
visar upp av sig själva på facebook och välja ut någon eller några som jag vill
arbeta med. Vilka bilder kommer jag att välja? Varför gör jag det? Vad händer
med originalet om jag sätter in bilden i ett fiktivt sammanhang? Om jag kanske
skapar en berättelse genom att arbeta med att göra en hel serie av verk kring
originalet?
Jag vill prova att jobba undersökande i oljemåleri. Min idé
handlar om att välja ut ett eller några foton på vänner till mig och att måla
av själva porträttet. Jag funderar på att sedan placera in personen i ett sammanhang genom
att måla miljön, detaljer och kanske andra personer på en serie målningar som
kompletterar den första. Jag kanske kommer att göra utkast till dessa målningar
i photoshop, skissa dem eller arbeta med collage… Kanske kommer det bli detta
som blir min gestaltning? Att undersöka hur olika sammanhang förändrar
intrycket av den ursprungliga bilden?
2012 fastnade jag för en bild bland femhundra andra "scrolla upp - den vill jag måla!" Jag frågade om jag fick och resultatet blev en oljemålning 80 x 120 stor, Hilda. Jag funderar på vad det är som gör att man fastnar så för en bild och tänkte börja där...
fredag 28 februari 2014
hej Bloggen
Nu är det dags för gestaltning igen - och därmed lite liv på min blogg!
Jag återkommer kring vad jag ska arbeta med och börjar med att - för er som ännu inte har upptäckt denna fantastiska bildskatt - tipsa om Pinterest. En konstnärlig och pedagogisk guldgruva… eller om man så bara vill ha lite livsinspiration!
Jag återkommer kring vad jag ska arbeta med och börjar med att - för er som ännu inte har upptäckt denna fantastiska bildskatt - tipsa om Pinterest. En konstnärlig och pedagogisk guldgruva… eller om man så bara vill ha lite livsinspiration!
söndag 8 december 2013
mer cirkus
Oj, ibland blir man inte klok på vilka mekanismer som finns runt omkring en. Efter vårt prat om cirkus trillade jag över den här boken som jag precis har börjat läsa - och jag vill inte sluta!
Mmmm... magi!
torsdag 5 december 2013
vad hur varför
VAD? Min gestaltning har mynnat ut i en stop motion där jag har använt mina tre barn som modeller för att gestalta vardagspoesi.
HUR? Jag har utgått från mina tankar kring vardagspoesi: Att ge till synes vardagliga situationer, platser och händelser en stunds uppmärksamhet och öka närvaron i dessa tilltalar mig - att berika livet med lite vardagspoesi. Jag ville gå utanför min bekvämlighetszon, som är måleri och till viss del skulptur, och utforska mitt område med nya ögon. Jag valde att arbeta med, ett för mig helt nytt uttryck, stop motion. Jag fascineras av till exempel Vee Speers stilistiska och van Empels fantastiska bearbetade fotokonst av barn. Jag kände att jag ville berätta små historier med en subtil känsla av magisk realism och därför kändes det bra att använda foton som blir till rörliga bilder.
Min vardag kretsar ju mycket runt mina barn och därför kändes det självklart att arbeta tillsammans med dem. Här har jag haft mycket funderande fram och tillbaka om jag helt enkelt skulle fotografera dem i deras varande, men till slut kom jag fram till att det kändes viktigt att arbeta med både regi och genomtänkt scenografi, samt bearbetning av fotona. På det sättet tycker jag att min stop motion inte blir för personlig utan mer en gestaltning av mitt syfte. Jag har också haft mycket funderingar kring huruvida bilderna ska få tala för sig själva eller om jag ska kombinera dem med ord. Jag valde till slut att arbeta med ord på ett lite lekfullt och poetiskt sätt för att knyta ihop de olika scenerna i min stop motion:
som ett dun
Lättheten lekande
mellan himmel och jord
svävande drömmar
den eviga förgängligheten
nu nu nu
i ett andetag
Jag har fotograferat säkert 3000 bilder på barnen och har sållat hårt till mitt verk. I min planering har jag idéer till minst fem scener till, men jag kom fram till att det finns en gemensam känsla i de scener som jag har med. Nästan alla rymmer något lätt som ofta svävar eller faller - fjädrar, ballonger, löv, såpbubblor… och att det på så sätt blir en helhet i verket. Det har varit viktigt att barnen tycker att det känns bra - dels att ta bilderna, men också vilka bilder som ska vara med. Just bilderna har tagit mycket tid. Dels ska barnen vara sugna på att vara med, dessutom ska de tycka att det är kul att göra det som jag har bestämt att de ska göra och dels så har jag redigerat alla bilder innan jag har lagt in dem i iMovie. Jag hade också ganska mycket arbete i iMovie innan jag fick ordning på rätt bildlängd och hur man lägger på text och ljud. Jag har valt en låt av min ex-elev och vän Mohlavyr och jag har fått hennes tillstånd att använda Whatever. Musiken är på dragspel (mina tankar går åt cabarethållet, det vemodiga och det tidlösa vilket förstärker min vardagspoetiska tanke) och det passar bra till den ryckiga klippningen som blir i en stop motion. Man kan ju välja att ha mycket mjukare övergångar, men då tycker jag att man tappar syftet med stop motion och lika gärna skulle kunna filma direkt.
VARFÖR? Mina intentioner med mitt verk är att man ska stanna upp och njuta av nuet en liten stund, att vara närvarande på det sätt som barn är och att se på världen genom lekens magi. I mitt verk möter man nog mycket av mig själv och det som jag strävar efter.
HUR? Jag har utgått från mina tankar kring vardagspoesi: Att ge till synes vardagliga situationer, platser och händelser en stunds uppmärksamhet och öka närvaron i dessa tilltalar mig - att berika livet med lite vardagspoesi. Jag ville gå utanför min bekvämlighetszon, som är måleri och till viss del skulptur, och utforska mitt område med nya ögon. Jag valde att arbeta med, ett för mig helt nytt uttryck, stop motion. Jag fascineras av till exempel Vee Speers stilistiska och van Empels fantastiska bearbetade fotokonst av barn. Jag kände att jag ville berätta små historier med en subtil känsla av magisk realism och därför kändes det bra att använda foton som blir till rörliga bilder.
Min vardag kretsar ju mycket runt mina barn och därför kändes det självklart att arbeta tillsammans med dem. Här har jag haft mycket funderande fram och tillbaka om jag helt enkelt skulle fotografera dem i deras varande, men till slut kom jag fram till att det kändes viktigt att arbeta med både regi och genomtänkt scenografi, samt bearbetning av fotona. På det sättet tycker jag att min stop motion inte blir för personlig utan mer en gestaltning av mitt syfte. Jag har också haft mycket funderingar kring huruvida bilderna ska få tala för sig själva eller om jag ska kombinera dem med ord. Jag valde till slut att arbeta med ord på ett lite lekfullt och poetiskt sätt för att knyta ihop de olika scenerna i min stop motion:
som ett dun
Lättheten lekande
mellan himmel och jord
svävande drömmar
den eviga förgängligheten
nu nu nu
i ett andetag
Jag har fotograferat säkert 3000 bilder på barnen och har sållat hårt till mitt verk. I min planering har jag idéer till minst fem scener till, men jag kom fram till att det finns en gemensam känsla i de scener som jag har med. Nästan alla rymmer något lätt som ofta svävar eller faller - fjädrar, ballonger, löv, såpbubblor… och att det på så sätt blir en helhet i verket. Det har varit viktigt att barnen tycker att det känns bra - dels att ta bilderna, men också vilka bilder som ska vara med. Just bilderna har tagit mycket tid. Dels ska barnen vara sugna på att vara med, dessutom ska de tycka att det är kul att göra det som jag har bestämt att de ska göra och dels så har jag redigerat alla bilder innan jag har lagt in dem i iMovie. Jag hade också ganska mycket arbete i iMovie innan jag fick ordning på rätt bildlängd och hur man lägger på text och ljud. Jag har valt en låt av min ex-elev och vän Mohlavyr och jag har fått hennes tillstånd att använda Whatever. Musiken är på dragspel (mina tankar går åt cabarethållet, det vemodiga och det tidlösa vilket förstärker min vardagspoetiska tanke) och det passar bra till den ryckiga klippningen som blir i en stop motion. Man kan ju välja att ha mycket mjukare övergångar, men då tycker jag att man tappar syftet med stop motion och lika gärna skulle kunna filma direkt.
VARFÖR? Mina intentioner med mitt verk är att man ska stanna upp och njuta av nuet en liten stund, att vara närvarande på det sätt som barn är och att se på världen genom lekens magi. I mitt verk möter man nog mycket av mig själv och det som jag strävar efter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)