Oj, ibland blir man inte klok på vilka mekanismer som finns runt omkring en. Efter vårt prat om cirkus trillade jag över den här boken som jag precis har börjat läsa - och jag vill inte sluta!
Mmmm... magi!
söndag 8 december 2013
mer cirkus
Oj, ibland blir man inte klok på vilka mekanismer som finns runt omkring en. Efter vårt prat om cirkus trillade jag över den här boken som jag precis har börjat läsa - och jag vill inte sluta!
Mmmm... magi!
torsdag 5 december 2013
vad hur varför
VAD? Min gestaltning har mynnat ut i en stop motion där jag har använt mina tre barn som modeller för att gestalta vardagspoesi.
HUR? Jag har utgått från mina tankar kring vardagspoesi: Att ge till synes vardagliga situationer, platser och händelser en stunds uppmärksamhet och öka närvaron i dessa tilltalar mig - att berika livet med lite vardagspoesi. Jag ville gå utanför min bekvämlighetszon, som är måleri och till viss del skulptur, och utforska mitt område med nya ögon. Jag valde att arbeta med, ett för mig helt nytt uttryck, stop motion. Jag fascineras av till exempel Vee Speers stilistiska och van Empels fantastiska bearbetade fotokonst av barn. Jag kände att jag ville berätta små historier med en subtil känsla av magisk realism och därför kändes det bra att använda foton som blir till rörliga bilder.
Min vardag kretsar ju mycket runt mina barn och därför kändes det självklart att arbeta tillsammans med dem. Här har jag haft mycket funderande fram och tillbaka om jag helt enkelt skulle fotografera dem i deras varande, men till slut kom jag fram till att det kändes viktigt att arbeta med både regi och genomtänkt scenografi, samt bearbetning av fotona. På det sättet tycker jag att min stop motion inte blir för personlig utan mer en gestaltning av mitt syfte. Jag har också haft mycket funderingar kring huruvida bilderna ska få tala för sig själva eller om jag ska kombinera dem med ord. Jag valde till slut att arbeta med ord på ett lite lekfullt och poetiskt sätt för att knyta ihop de olika scenerna i min stop motion:
som ett dun
Lättheten lekande
mellan himmel och jord
svävande drömmar
den eviga förgängligheten
nu nu nu
i ett andetag
Jag har fotograferat säkert 3000 bilder på barnen och har sållat hårt till mitt verk. I min planering har jag idéer till minst fem scener till, men jag kom fram till att det finns en gemensam känsla i de scener som jag har med. Nästan alla rymmer något lätt som ofta svävar eller faller - fjädrar, ballonger, löv, såpbubblor… och att det på så sätt blir en helhet i verket. Det har varit viktigt att barnen tycker att det känns bra - dels att ta bilderna, men också vilka bilder som ska vara med. Just bilderna har tagit mycket tid. Dels ska barnen vara sugna på att vara med, dessutom ska de tycka att det är kul att göra det som jag har bestämt att de ska göra och dels så har jag redigerat alla bilder innan jag har lagt in dem i iMovie. Jag hade också ganska mycket arbete i iMovie innan jag fick ordning på rätt bildlängd och hur man lägger på text och ljud. Jag har valt en låt av min ex-elev och vän Mohlavyr och jag har fått hennes tillstånd att använda Whatever. Musiken är på dragspel (mina tankar går åt cabarethållet, det vemodiga och det tidlösa vilket förstärker min vardagspoetiska tanke) och det passar bra till den ryckiga klippningen som blir i en stop motion. Man kan ju välja att ha mycket mjukare övergångar, men då tycker jag att man tappar syftet med stop motion och lika gärna skulle kunna filma direkt.
VARFÖR? Mina intentioner med mitt verk är att man ska stanna upp och njuta av nuet en liten stund, att vara närvarande på det sätt som barn är och att se på världen genom lekens magi. I mitt verk möter man nog mycket av mig själv och det som jag strävar efter.
HUR? Jag har utgått från mina tankar kring vardagspoesi: Att ge till synes vardagliga situationer, platser och händelser en stunds uppmärksamhet och öka närvaron i dessa tilltalar mig - att berika livet med lite vardagspoesi. Jag ville gå utanför min bekvämlighetszon, som är måleri och till viss del skulptur, och utforska mitt område med nya ögon. Jag valde att arbeta med, ett för mig helt nytt uttryck, stop motion. Jag fascineras av till exempel Vee Speers stilistiska och van Empels fantastiska bearbetade fotokonst av barn. Jag kände att jag ville berätta små historier med en subtil känsla av magisk realism och därför kändes det bra att använda foton som blir till rörliga bilder.
Min vardag kretsar ju mycket runt mina barn och därför kändes det självklart att arbeta tillsammans med dem. Här har jag haft mycket funderande fram och tillbaka om jag helt enkelt skulle fotografera dem i deras varande, men till slut kom jag fram till att det kändes viktigt att arbeta med både regi och genomtänkt scenografi, samt bearbetning av fotona. På det sättet tycker jag att min stop motion inte blir för personlig utan mer en gestaltning av mitt syfte. Jag har också haft mycket funderingar kring huruvida bilderna ska få tala för sig själva eller om jag ska kombinera dem med ord. Jag valde till slut att arbeta med ord på ett lite lekfullt och poetiskt sätt för att knyta ihop de olika scenerna i min stop motion:
som ett dun
Lättheten lekande
mellan himmel och jord
svävande drömmar
den eviga förgängligheten
nu nu nu
i ett andetag
Jag har fotograferat säkert 3000 bilder på barnen och har sållat hårt till mitt verk. I min planering har jag idéer till minst fem scener till, men jag kom fram till att det finns en gemensam känsla i de scener som jag har med. Nästan alla rymmer något lätt som ofta svävar eller faller - fjädrar, ballonger, löv, såpbubblor… och att det på så sätt blir en helhet i verket. Det har varit viktigt att barnen tycker att det känns bra - dels att ta bilderna, men också vilka bilder som ska vara med. Just bilderna har tagit mycket tid. Dels ska barnen vara sugna på att vara med, dessutom ska de tycka att det är kul att göra det som jag har bestämt att de ska göra och dels så har jag redigerat alla bilder innan jag har lagt in dem i iMovie. Jag hade också ganska mycket arbete i iMovie innan jag fick ordning på rätt bildlängd och hur man lägger på text och ljud. Jag har valt en låt av min ex-elev och vän Mohlavyr och jag har fått hennes tillstånd att använda Whatever. Musiken är på dragspel (mina tankar går åt cabarethållet, det vemodiga och det tidlösa vilket förstärker min vardagspoetiska tanke) och det passar bra till den ryckiga klippningen som blir i en stop motion. Man kan ju välja att ha mycket mjukare övergångar, men då tycker jag att man tappar syftet med stop motion och lika gärna skulle kunna filma direkt.
VARFÖR? Mina intentioner med mitt verk är att man ska stanna upp och njuta av nuet en liten stund, att vara närvarande på det sätt som barn är och att se på världen genom lekens magi. I mitt verk möter man nog mycket av mig själv och det som jag strävar efter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)